Tankar om träning

Hejsan alla! Söndag igen och jag tycker verkligen verkligen verkligen om söndagar. Jag planerar sällan in något sista dagen på veckan utan har dagen till uppladdning inför kommande arbetsvecka. Skönt det. Veckan som gick tuffade på riktigt bra. Jag fick massor gjort på jobbet och träningen gick som på räls. Underbart! Idag funderar jag på att putsa några fönster och sedan ta en joggingtur alt gå på ett boxpass. Jag ser inte träning som ett jobbigt måste utan har alltid älskat att träna (har dock haft träningsuppehåll periodvis). Iaf när det kommer till sådan träning jag gillar. Nu snittar jag 5-6 pass i veckan och jag kan gå och se fram mot kvällens pass hela dagen. Några pass i veckan har jag som "idiot-pass" där jag ger 101 %. Fullständigt darrig, sjöblöt av svett och blodsmak i munnen är nästan ett krav för att jag ska känna mig nöjd då. Sedan går jag på ett par danspass också för att det är så himla roligt. De är jobbiga om man ger max men man kommer bara inte upp i den puls ett boxpass eller ett intensivpass ger.

Alla tränar ju på sin egen nivå men jag anar att en del inte vet hur man tar ut sig max. Eller det VET jag, detta var alltid stora diskussionsämnen när jag gick mina instruktörsutbildningar - hur man peppar upp dem som tränar under sin kapacitet. Att när de börjar bli flåsiga och svettiga och när motståndet är lite tufft är det nog. Grejen är att då har man iaf 30-40 % kvar att ge. Mental träning och jävlaranamma, sen går det! Men jag vet jag vet, jag har svårt att ge max t ex när jag joggar iom att jag tycker att det är så förbaskat tråkigt.

Nu kanske ni tror att jag egentligen är tunn som en sticka iom att jag tränar en hel del. Kan lova att så blir aldrig fallet. Jag tycker på tok för mycket om att äta. I min värld är träning, kost och vila tre sidor på en liksidig triangel. När en sida får övertaget måste balansen återställas.  

Nog om det, igår roade jag mig med att prova sambons klocka. Ser ut som ett väggur på min arm. Men galet snygg är den. En modell mindre och med vit urtavla så! Men det kan man ju drömma om...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0